Motorvagnar & rälsbussar

Det var länge svårt att få tillförlitliga motorfordon för järnvägsdrift. Men i takt med att bensin- och sedan dieselmotorerna utvecklades blev motorvagnar och rälsbussar en vanligare syn på järnvägen.

”Vad är skillnaden mellan en motorvagn och en rälsbuss?”

Vid Statens Järnvägar, SJ, etablerades en definition i och med att rälsbussar började levereras på 1930-talet. ”Med motorvagn avses ett dragfordon – med utrymme för resande och/eller gods och/eller post- som är försett med för vederbörande spårvidd normala stöt- och draginrättningar, så att det kan sammankopplas t. ex. med vanliga trafikvagnar”.

Med andra ord, ett motorfordon som inte har normala stöt- och draginrättningar (koppel) och därför inte kan kopplas till vanliga trafikvagnar kallas för rälsbuss. Kan man koppla en vanlig vagn till det kallas det för motorvagn.

Vid AGJ har vi en motorvagn – Västgötabanans första motorvagn VGJ 1 – och flera rälsbussar, Yo1p och YBo5p med släpet UBFo3yp.

Västgötabanans första motorvagn VGJ 1, som till en början drevs med kolgas, levererades från Kalmar verkstad 1923. Motorvagnen fick smeknamnet ”Gullhönan” och användes huvudsakligen på sidolinjen Trollhättan-Nossebro.

Under 1940- och 1950-talet var de blekgula rälsbussarna, typ Yo1p, ett mycket vanligt inslag vid de svenska järnvägarna. Nästan alla dessa rälsbussar är försvunna sedan länge, men vid AGJ finns även en sådan tidstypisk rälsbuss med tillhörande godssläpvagn bevarad.

Under 1950-talet anskaffade SJ ett stort antal moderna orange/gula motorvagnar, typ YCo5p som senare blev YBo5p när tredjeklass blev andra klass. Fördelen med dessa var att en förare själv kunde köra flera vagnar i ett tåg. Dessa motorvagnar fanns överallt i landet fram till 1980-talet, men nu är även dessa borta.

Det var denna typ av fordon som trafikerade Västgötabanan på slutet, och därför finns även en sådan motorvagn med släp bevarad vid AGJ för att visa hur tågen såg ut strax innan nedläggningen 1970.

Våra motorvagnar och rälsbussar

Mer information om våra motorvagnar

AGJ X 101 – fd. SJ ELRBp 3823 – MÖJ 5 – VGJ 101 – VGJ 1

Motorvagnen AGJ 101 levererades ursprungligen till Västergötland – Göteborgs Järnväg – VGJ – där den fick littera X 1 vilket senare blev X 101. Motorvagnen byggdes 1923 av Kalmar Verkstad (KVAB) och provkördes på Kalmar – Berga Järnväg. Den har en vagnskorg i trä med teakbeklädnad.

Motorvagnen sattes i trafik på VGJ i maj 1924 på sträckan Nossebro – Skara men överfördes relativt snart till sträckan Trollhättan – Nossebro, där den i stor omfattning hade vagn AGJ C 12 som släpvagn.

Vagnen har en stor avdelning med 30 sittplatser på träbänkar med säte och rygg av kryssfaner. Dessutom fanns tre sittplatser på fällsitsar i den ena av de båda förarhytterna. Vagnen var utrustad med en toalett i ena ändan. I vardera vagnsändan är det en kombinerad förarhytt och vestibul med ingångsdörrar på sidorna av vagnen och genomgångsmöjlighet på gavlarna till en släpvagn.

Vagnen såldes 1944 till Mellersta Östergötlands Järnväg (MÖJ) där den fick nummer MÖJ 5. Priset var 30 000 kr. På MÖJ verkar det som att vagnen i huvudsak har använts som som elrevisionsvagn, för underhåll av kontaktledningarna, då MÖJ var elektrifierad.

Övertogs av SJ år 1950 och var kvar på fd. MÖJ fram till 1957 då eldriften här ersattes med dieselmotorvagnar. Överfördes till Roslagsbanan under 1957 där den fortsatte att vara elrevisionsfordon, SJ littera ELRBp 3823. Under 1972 övergick vagnen till det nybildade bolaget Roslagsbanan, RB.

1973 såldes vagnen till Anten – Gräfsnäs Järnväg (AGJ) och återkom till forna västgötabanan under hösten samma år. Efter ha renoverats av och till under många år blev vagnen till slut klar för trafik och premiärturen på AGJ var 2009. I första läget är de endast förarplatsen i motorändan som är återställd. Vagnen behöver alltså vändas på vändskiva innan återfärd.

Motorvagnen är välkänd för sitt smeknamn – ”Gullhönan”. Vagnen väger 11,9 ton. Den är 9,56 meter lång och 2,50 meter bred. Den tar 30 sittande passagerare. Största tillåtna hastighet är 50 km/h. Den är utrustad med en äldre växellåda där man måste växla med ”dubbeltramp”. Vi använder den främst på Museibanans Dagar.

Här en film från Rälsbussens Dag 2009-09-06. Foto: Stefan Lindberg

Mer information om våra rälsbussar

AGJ Yo1p 102 – fd. NKlJ Yo1p 52

Motorvagnen AGJ Yo1 102 levererades ursprungligen till Nordmark – Klarälvens Järnväg (NKlJ) i Värmland där den fick littera Yo1p 52. Bolaget ägdes av Uddeholm AB. Järnvägen var en av Sveriges sista privatägda järnvägsbolag och blev aldrig förstatligat. Järnvägen utförde under alla år transporter för Uddeholms Bruk men lades slutligen ner 1990 och revs upp.

Motorvagnen byggdes 1948 av den legendariske Hilding Carlsson i Umeå och har ett typiskt utseende för de första rälsbussarna i Sverige. Rälsbussarna blev snabbt mycket populära och ersatte snabbt de lokdragna ångloken i persontrafik. Detta sparade personal och bidrog att många småbanor fick förlängd livstid.

När persontrafiken lades ner på NKlJ i mitten av 1960-talet så överlämnades vagnen som gåva till dåvarande StLyJ, senare Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ -, där den fick littera Yo1 102. Tillsammans med motorvagnen fick vi en tvåaxlig släpvagn av typen UF2p 72. Den är en av de få kvarvarande vagnarna av den typen.

Motorvagnen har plåtklädsel utanpå en trästomme. Vagnen väger 10,9 ton. Den är 13,5 meter lång och 2,60 meter bred. Den tar 46 sittande passagerare. Största tillåtna hastighet är 70 km/h. På AGJ får den dock bara köra 50 km/h.

Vagnen är körklar men används inte i den ordinarie trafiken för att spara på den. Den är utrustad med en äldre växellåda där man måste växla med ”dubbeltramp”. Vi använder den främst på Museibanans Dagar.

Här en film från Rälsbussens Dag 2009-09-06. Foto: Stefan Lindberg

AGJ YBo5p 886 – fd. FSVV YP 886 – SJ YP 886 – RB YP 886 – SJ YBo5p 886

Motorvagnen AGJ YBo5p 886 levererades ursprungligen till Statens Järnvägar – SJ – där den fick littera YBo5p 886. Motorvagnen byggdes 1955 av den legendariske Hilding Carlsson i Umeå och har ett typiskt utseende för den andra generationens rälsbussar i Sverige. Motorvagnen ersatte efterhand de tidigare byggda rälsbussarna.

Den nya generationens motorvagnar kunde köras av en förare med upp till 8 ihopkopplade vagnar. Till vagnen har föreningen även ett släp av typen UBFo3yp 2120 och två motorvagnar till av samma modell YBo5p 886 och 913.

Motorvagnen levererades 1955 till SJ som YCo5p 886. 1956 försvann tredje klass och vagnen fick nytt littera YBo5p. 1970 införde SJ ett nytt litterasystem och 886 fick nu littera YP. Vagnen såldes 1972 till Roslagsbanan (RB) där den fick beteckning RB YP 886. Vagnen såldes tillbaka till SJ 1982 för att klara de sista årens trafik på smalspåren i Småland. Vagnen såldes till Föreningen Smalspåret Växjö – Västervik (FSVV) efter att SJ lagt ner persontrafiken på smalspåret i Småland och FSVV tagit över banan. 886 användes i trafik på smalspåren fram till 1989 då vagnen skadades i en kollision med YP 797 under Hultsfredsfestivalen. En revision påbörjades där man bland annat tog fronten från YP 801 som en tid tidigare hade brandskadats svårt. Revisionen slutfördes dock inte och vagnen är inte körklar.

Vi har nu fått möjligheten att köpa vagnen av FSVV. Vår avsikt är att i framtiden renovera vagnen för att på så sätt kunna genomföra renovering av vår andra vagn och samtidigt ändå ha körklara motorvagnar i trafik. Revisionen är lika omfattande som den på 2120 och beräknas ta tre till fem år. YBo5p 886 transporterades till AGJ samtidigt som Gp 3042 kördes tillbaka till Småland.

Vagnen väger 13,7 ton. Den är 15,6 meter lång och 2,60 meter bred. Den tar 42 sittande passagerare. Största tillåtna hastighet är 85 km/h. På AGJ får den dock bara köra 50 km/h.

AGJ YBo5p 913 – fd. SJ YP 913 – SJ YBo5p 913

Motorvagnen AGJ YBo5p 103 levererades ursprungligen till Statens Järnvägar – SJ – där den fick littera YBo5p 913. Motorvagnen byggdes 1957 av den legendariske Hilding Carlsson i Umeå och har ett typiskt utseende för den andra generationens rälsbussar i Sverige. Motorvagnen ersatte efterhand de tidigare byggda rälsbussarna.

Den nya generationens motorvagnar kunde köras av en förare med upp till 8 ihopkopplade vagnar. Till vagnen har föreningen även ett släp av typen UBFo3yp 2120 och en motorvagn till av samma modell, YBo5p 886.

Motorvagnen levererades 1957 till SJ som YBo5p 913. 1970 införde SJ ett nytt litterasystem och 913 fick nu littera YP. Motorvagnen skänktes 1970 av SJ till Järnvägsmuseum i Gävle som deponerade den hos AGJ. 1978 såldes vagnen till Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ – där den fick littera YP 103.

Vagnen väger 13,7 ton. Den är 15,6 meter lång och 2,60 meter bred. Den tar 42 sittande passagerare. Största tillåtna hastighet är 85 km/h. På AGJ får den dock bara köra 50 km/h.

AGJ UBFo3yp 2120 – fd. SJ UBFo3yp 2120

Släpvagnen AGJ UBFo3yp 2120 levererades ursprungligen till Statens Järnvägar – SJ – där den fick littera UBFo3yp 2120. Släpvagnen byggdes 1957 av den legendariske Hilding Carlsson i Umeå och har ett typiskt utseende för den andra generationens rälsbussar i Sverige. Motorvagnarna med släp ersatte efterhand de tidigare byggda rälsbussarna.

Den nya generationens rälsbussar kunde köras av en förare med upp till 8 ihopkopplade vagnar. Till vagnen har föreningen även två motorvagnar, YBo5p 886 eller 913.

Släpvagnen skänktes av SJ till Järnvägsmuseum i Gävle som deponerade den hos AGJ. Senare såldes vagnen till Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ. Vagnen har stått i verkstaden mellan 2006 – 2011 för en revision och vagnen kom i trafik från 2012. Den är ett behövligt tillskott i vår motorvagnspark då den kan ta barnvagnar i resgodsutrymmet.

Vagnen väger 10,6 ton. Den är 15,6 meter lång och 2,60 meter bred. Den tar 40 sittande passagerare samt har ett godsutrymme på 8 m². Största tillåtna hastighet är 85 km/h. På AGJ får den dock bara köra 50 km/h.

AGJ UF2p nr 72 – fd. NKlJ UF2p nr 72

Släpvagnen AGJ UF2p 72 levererades ursprungligen till Nordmark – Klarälvens Järnväg – NKlJ – i Värmland där den fick littera UF2p 72. Bolaget ägdes av Uddeholm AB. Järnvägen var en av Sveriges sista privatägda järnvägsbolag och blev aldrig förstatligat. Järnvägen utförde under alla år transporter för Uddeholms Bruk men lades slutligen ner 1990 och revs upp.

Släpvagnen byggdes 1948 av den legendariske Hilding Carlsson i Umeå (HC), och var därmed sist i raden av tvåaxliga godssläp från HC, och har ett typiskt utseende för de första rälsbussarna i Sverige. Rälsbussarna, som Yo1p 102, och släpvagnarna blev snabbt mycket populära och ersatte snabbt de lokdragna ångloken i persontrafik. Detta sparade personal och bidrog att många småbanor fick förlängd livstid.

När persontrafiken lades ner på NKlJ i mitten av 1960-talet så överlämnades vagnen som gåva till dåvarande StLyJ, senare Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ -, tillsammans med NKlJ Yo1p 52, nuvarande Yo1p 102, år 1968.

Släpvagnen har plåtklädsel utanpå en trästomme. Vagnen väger 2,2 ton. Den är 4,7 meter lång och 2,60 meter bred. Den lastar 3 ton. Största tillåtna hastighet är 70 km/h. På AGJ får den dock bara köra 50 km/h.

Vagnen är förrådsställd i väntan på en renovering.

Vill Du sponsra en renovering? Kontakta då föreningen!